Dan Fränkel – Brevbärarens sista möte

Brevbärarens sista möte

Synopsis, av Cecilia Matteoni

Internationell serie: Adaption av Dan Fränkels bok. Filmtitel: Brevbärarens sista hälsning Genre: Deckardrama, spiondeckare, spänning
Tema: Ovillkorlig kärlek, tillit och svek, politiskt engagemang i vänsterrörelsen, 1970-tal Språk: svenska, amerikanska, tyska och albanska

Berättarstil: Filmen bygger på den verkliga händelsen kring brevbärare Bo Janssons (Robert Hansson) plötsliga försvinnande i april 1976 och följer Dan Fränkels bok och idé om vad som kan ha hänt honom. Filmens handling är förlagt till nutid där vissa ledtrådar uppenbarar sig för hans vänner och kring Roberts liv under några år på 70-talet innan försvinnandet. Platser som finns med i berättelsen är Stockholm, Östberlin, Tirana, Pristina, Reykjavik och Los Angeles.

Moodboard

Handling:

Stockholm fredag den 2 april 1976. Brevbäraren Robert Hansson, en 27-årig, lång, smal man med yvigt rött hår sorterar post inne på Stockholm 4. Det går fort. Bredvid hans bås står Stefan, Steken Björk, en storväxt 27-åring. Robert låter sig övertalas att följa med ut efter jobbet. Samma kväll sitter de tillsammans med Ewa Karlsson, en blond, 25-årig kvinna på en pub. Alla har FNL- och SKP-knappar på kläderna. En vadslagning tar fart och flera andra ansluter. Någon har en fickalmanacka och Robert svarar på frågor om Sovjets alla rådsrepubliker, deras huvudstäder och deras ytstorlek och han svarar rätt varje gång. Robert sitter mittemot Ewa på tunnelbanan. Robert har en karta kring halsen och de båda har en knapp från Albanföreningen på kragarna. Tunnelbanan stannar. “Vi ses på måndag!” Trevlig helg!” säger de till varandra och Robert skyndar av på Medborgarplatsen. Han räknar stegen till tvåan på Folkungagatan, där han bor ensam efter föräldrarnas död. Det står en odiskad kopp på diskbänken i den annars så pedantiskt organiserade lägenheten. Robert ser den och rynkar pannan. Han hör något och vänder på huvudet mot ett mörkt hörn.

Los Angeles 2012. Ord växer fram i ett mailprogram: Jag har sett honom. Markören blinkar. Allt raderas.

Stockholm 2012. Hans Jonasson, 62 år, nästan kal men med en ståtlig skepparkrans, Ewa, 61 år, med en röd nejlika på en knapp på blusslaget och Sten Björk, 63 år, storväxt och grånad sitter vid Hans’ köksbord och dricker kaffe. Han välkomnar dem och tackar för att de vill vara med och utreda vad som hänt deras vän Robert Hansson som försvann 1976. Ett tidningsuppslag ligger på bordet från 5 april 1976 Vad har hänt den försvunne brevbäraren?

Berlin 1969. Robert, 20 år, sitter i universitetets kafeteria. Han har en kartpåse kring halsen och tittar i en albansk ordbok. En ung kvinna med mörkt kort hår tittar på honom. Han vet inte var han ska göra av sina händer. Hon kommer fram till honom och efter ett par möten börjar Belinda Hauser, 21 år, och han träffas. Hon förstår honom tycker han. De ses hemma hos henne och onkel Manfred, en bullrig, stor man, som gillar snaps och cigarrer. Manfred kan hjälpa Robert med tillstånd att åka till Pristina och gå en kurs i albanska – Roberts favoritspråk – så annorlunda och en lagom utmaning.

Manfred vill att Robert antecknar och ritar av sånt som han ser i Pristina och det är inget som är svårt för Robert. Han minns allt han ser och hör. Han återkommer med exakta anteckningar och ritningar över militärens vapen och annat som Manfred bett om. Manfred är Överste Heinrich Schmidt, Belindas överordnade. Robert är kär i Belinda och Belinda i honom. Säger hon. Och kanske är hon det, trots att hon inte bör. Robert utför spionuppdrag både i den Svensk-Albanska vänföreningen i Stockholm där hans vänner Ewa och Steken är med och även den välkända journalisten Karl Fredrik Vikman, och i Albanien dit vänföreningen gör årliga resor med medlemmar. Från Albanien smugglar Robert marmeladburkar med filmer överlämnade av industriministern till DDR. Robert förses med osynligt bläck och mikrokameror. När Robert vill dra sig ur hotar Överste Schmidt alias Manfred honom att avslöja vad han håller på med. Inte bra att stå på DDR’s och Sovjets sida mot Maoisterna och Albanvännerna! Robert kombinerar sitt liv i Sverige och föreningen med sina uppdrag för Överste Schmidt och möten med den älskade Belinda i Östberlin. Den hemliga kommunikationen sker via motiv på vykort. Belinda får Robert att slappna av och de älskar till slut. Men hon ställer också frågor. Vem är hon egentligen?

Ebbe Franzén på SÄPO får ett foto och ett hemligt pm om Robert, som han överlämnar till Jay Sydel på J.S Trading – en täckmantel för CIA – i ett litet kontor på Östermalm. Jay får Robert att dubbelspionera och lägger beslag på en av marmeladburkarna. Robert är klämd i mitten och jagad från olika håll – både albanerna och Berlin börjar ana oråd. Han och Belinda planerar en flykt för henne.

Den 2 april 1976. Jay dyker upp i Roberts lägenhet efter ett möte på föreningen. Han erbjuder en plats i USA för honom och Belinda där de kan leva i fred. De lämnar Roberts lägenhet, den odiskade koppen, hans plånbok, pass och bankbok. Belinda lyckas fly under tiden som Robert blir fraktad till den amerikanska basen i Reykjavik. Där får han reda på att planen gått fel. Belinda har lämnat sina smugglare. Belinda stiger in hos Överste Schmidt “Välkommen fänrik Hauser! Bra jobbat! Din gamla mor mår bra!” Berlinda har tårar i ögonen.

Stockholm 2014. Hans, Ewa och Stefan är samlade. De diskuterar ett mail de fått från Los Angeles. Det har ingen avsändare. Det står …jag har sett honom. Han är inte död… Los Angeles 2014. På en gatan i Los Angeles går en grånad, lång man med en karta runt halsen. Han räknar stegen.