Udo Sponberg – Harkrankens sista resa

Harkrankens sista resa

Synopsis, av Cecilia Matteoni

Långfilm – Adaption av Edo Sponberg Harkrankens sista resa
Genre: Drama med mörk humor, roadmovie
Tema: Mod att stå upp för sig själv
Berättarstil: Ramen är Bruno som återberättar om en resa för Kerstin. Det kronologiska bildberättandet blandas med insprängda smått absurda berättelser i berättelsen som i Amelie från Montmartre. De består av enkla 2D animationer, grafik, iscensättningar och stillbilder från Tess’ stulna kamera.

Moodboard

Handling:

Det är 1970-tal. Bruno, en ung student, bor i ett kollektiv i Haga, Göteborg. Vid middagen pågår diskussioner. Kerstin, en söt ung kvinna, sitter och gullar med sin pojkvän för dagen Johnny. Bruno har svårt att göra sin röst hörd. Som vanligt. Han väntar på ett brev. Har de andra sett det? De tittar tyst på honom, sen fortsätter de prata. De diskuterar hur de ska hämta en vän som ska komma till Kastrup om ett par dagar. Ska de hyra en folkvagnsbuss? Bruno ställer sig upp och säger att om det kommer ett brev till honom så vill ha ha det på en gång. De andra tittar tyst efter honom när han går in till sig. Han sätter sig vid skrivbordet och sin bärbara skrivmaskin. Vid sidan av skrivmaskinen ligger flera högar med fullskrivna blad. På väggen hänger en vietnamaffisch och en teckning av en indian med obestämt ansiktsuttryck. Ritkol och papper ligger nedanför. Bruno tänder skrivbordslampan. Det rasslar till och en harkrank flaxar ut och klättrar darrande upp mot indianen som verkar se irriterad ut. Kerstin kommer in i rummet och ger Bruno brevet han väntat på. Hon står kvar och vill veta vad det står i brevet men Bruno öppnar det inte. Kerstin måste lyssna på hela berättelsen först. Indianen ser bestämd ut. Kerstin sätter sig med korslagda ben i Brunos säng. Genom natten förflyttar sig Bruno ner i sängen med Kerstin. Harkranken rasslar omkring i rummet och indianen lyssnar. Harkranken tappar ett par ben åt gången.

Bruno går med en ryggsäck genom landsbygden i Frankrike. Bönderna och husen skrattar åt ippien. Han står på samma fläck och liftar i två dagar innan fyra amerikaner i en folkvagnsbuss plockar upp honom. En till liftare ansluter, Tom, en amerikan som för ett par månader sedan muckat från kriget i Vietnam. De fyra amerikanerna Sanders visar sig vara syskon – storasyster Cynthia, lillasyster Tess, mellansyster Olivia och brodern Jonathan. Det är något som är fel med familjen Sanders, men Bruno kan inte reda ut vad. Tess stjäl en kamera ur en olåst bil i Lyon – far out! Jonathan pratar om anabola steroider – bra grejer! Alla syskonen är vältränade och har tränat tillsammans hemma i USA. Bruno blir förälskad i

Olivia och en dag berättar hon helt apropå att hon har blivit våldtagen. För länge sen, alltså. Ingen vet om det. Själv tränger hon undan tankarna genom att sluta sig i sig själv. Cynthia berättar att de är i Europa för att hämta hem Olivia. Tom lyckas övertala alla att åka till Marrakech och de åker genom Europa söderut. Han har något affärsmässigt över sig och har ett oberäkneligt temperament. Men han har något som de andra amerikanerna i bilen vill ha yeah man – marijuana. Särskilt Olivia. Kanske är det inte bara marijuana hon vill ha av Tom? På vägen stöter de ihop med två hippies, en Lennon- och en Hoppertyp, som lägger an på Olivia. Bruno upptäcker att hans svartsjuka och oförmåga att stå upp för sig själv får honom att missa alla chanser att nå fram till Olivia. Hon är så nära och så långt bort. Men när Bruno använder får upp folkvagnsbussen är han soo cool! De åker genom fascistiska Spanien och över till Marocko med marijuanan instoppad i små skrymslen. På ett ställe köper Bruno ett halsband med Fatimas hand till Olivia. Då och då på resan dyker Lennon- och Hoppertyperna upp och gör Brunos enda mål med resan, Olivia, mer oåtkomlig. Tom har en plan att köpa gräs uppe i bergen och vill ha med sig Bruno på den resan, men för Bruno handlar det mer och mer om att vinna Olivias kärlek. På hotellet i Marrakech bor ständigt svartklädda Nathalie, en ung kvinna utan tänder, och en dag är hon försvunnen. När Cynthia äntligen får hotellägaren att öppna dörren till hennes rum hittar de henne död i sängen. Sprutorna ligger bredvid henne. Synen får alla att oroa sig allt mer för Olivia. Bruno drömmer om att få med henne till Sverige, köpa hus, jobba på posten, få barn och…En dag slår det honom: det var tränaren som våldtog Olivia! Bruno tar en risk och avslöjar det. Äntligen mjuknar Olivia! Hon bjuder på kakor från marknaden. Kakorna gör Bruno hög och efter en magisk dag kommer hon till honom på taket i ryggsäcken, men var är halsbandet med Fatimas hand som han köpt åt henne? Varför har hon ett peacehalsband på sig? Dagen därpå är han magsjuk och syskonen lämnar de två liftarna i Marrakech för att åka hemåt. Tom får åka ensam upp i bergen och Bruno tar sig långsamt hemåt, både barskrapad och berövad på kärleken.

Bruno och Kerstin ligger under täcket och harkranken ligger död på golvet – mitt på livsträdet på Beluchmattan. Bruno läser brevet. Det är från Cynthia. Hon skriver att Olivia sitter i fängelse i Spanien. I kuvertet ligger också några fotografier från Tess’ stulna kamera: en bild på Olivia med Fatimas hand runt halsen, en bild med Bruno och Olivia och en bild på Bruno i samma sovsäck som Cynthia! Med ett peacehalsband! Sen en bild på Olivia och Lennontypen! Bruno kallsvettas. Kollektivet åker till Kastrup i en folkvagnsbuss, men på vägen hem bestämmer de sig för att stanna i Christiania. Kerstin får Bruno att förstå att han ska åka till Spanien för träffa Olivia. Han åker ner i folkvagnsbussen. Stillbilder: Bruno och Olivia på varsin sida om ett galler. Olivia ger Bruno en örfil. Bruno och Olivia som håller om varandra vid en skylt: Sweden. Bilder på Kerstin som hittat en ny kille för dagen. Över hennes säng sitter en teckning av en indian som ler.