Maria Elena Bergman – Sju systrar

Sju Systrar

Synopsis, av Cecilia Matteoni

Långfilm – Adaption av Maria Elena Bergmans bok Sju Systrar Genre: Mörk psykologisk drama
Tema: Mörka familjehemligheter, behovet att minnas

Berättarstil: Filmen utspelar sig i olika tider och på olika platser i Sverige och i Chile. Till stora delar kretsar handlingen kring 1950-70 talet i Valparaiso. I bakgrunden försiggår den socialistiska revolutionen och så småningom militärkuppen, men i centrum kretsar det kring en uppväxt i en dysfunktionell familj. Filmen har en realistisk berättarstil men hoppar i tider mellan nutid och dåtid. En ramhandling i “nutid” fylls med minnesbilderna från barndomens Valparaiso. Dråpliga händelser varvas med mörk drama.

Moodboard

Handling:

Esmeralda och hennes systrar ses på en släktträff på ett spa då deras mor Glaffira fyller 90 år. De åker dit från olika håll i Sverige för att träffas, minnas och fira modern. Men Esmeralda vill göra upp med familjen och bryta den tystnad som rått kring mörka minnen från uppväxten i Valparaiso. Religiösa vanföreställningar, våld och övergrepp. Nu ska de få höra! Ja djävlar! Men systrarna tycker att hon ska sluta älta. Alla utom en syster, Violeta, som också vill prata ut. Hon vill prata om varför familjen alltid förnekat hennes flickvänner. Men hennes tal blir avbrutet redan innan hon kommit igång.

Under släktträffen kastas Esmeralda tillbaka till minnen. Hon minns hur hon lär sig hålla andan i flera minuter, när hon gömd bakom ett skåp kikar på sin äldsta syster Rebecka som hånglar med sin håriga pojkvän. Rebecka gifter sig och hennes bröllopsklänning, som hon sytt själv, har så smal midja att ingen annan kan ha den.

Hennes hår har lockar som Rita Hayworth. Esmeraldas minnen tecknar fram bilden av en uppväxt i Valparaiso tillsammans med systrarna i det lilla huset i det fattiga arbetarkvarteret, hennes sexuella uppvaknande och politiska engagemang. Föräldrarna är Pingstvänner och mamma Glaffira tillåter inte synd. Hennes religiösa fanatism får henne att misshandla flickorna som i sin tur misshandlar varandra och ger varandra öknamn. Esmeralda själv är värst. Hon plågar djur, skär Dolores i ansiktet med ett rakblad och tvingar henne att äta snor som de samlat i en skål. Själv blir Esmeralda misshandlad av Rebecka som långsamt förvandlas från filmstjärna till överviktig, fattig barnaföderska. Esmeralda hatar Rebeckas man och är rädd för att åka till deras hus i bergen med de paket som mamma skickar med henne. Fadern engagerar sig i både kommunismen och i kyrkan under tiden som han alkoholiserad driver runt på barer och på horhus.

Esmeralda läser och skriver då hon är fyra år och ibland får hon visioner och sanndrömmar. Hon faller i trans och får lägga händerna på sjuka i föräldrarnas församling och hon förutspår lottonummer och sjukdomar. Vid tolv års ålder vägrar hon att delta i församlingen. Hon får spasmer, skiftar i färg och tuggar fradga. Hon pratar obegripligt och den äldsta församlingsbrodern menar att det är arameiska – Jesus språk. De botar henne med heligt vatten och böner.

Esmeralda är en trotsig pojkflicka som inte är rädd för bestraffningar. Hon lär sig att hata kyrkan och religion och engagerar sig i revolutionen. Hon blir tillfångatagen och torterad av militären – en tortyr som innebär våldtäkt.

Genom Esmeraldas minnen klarnar bilden. Esmeralda har blivit utsatt för sexuella övergrepp av flera män i familjen och i omgivningen. Rebeckas man är en av dem. Esmeraldas far en annan. Hennes visioner har egentligen varit mardrömmar, spasmerna har kommit efter att hon utsatts av Rebeckas man och arameiskan var baklänges för “Lämna mig i fred!”

När släktträffen är över tas kyliga avsked. Var och en åker åt varsitt håll.