Sanningen om Gerard Parajet – Eva Willerud

Synopsis, av Cecilia Matteoni

Långfilm: Adaption på Eva Willeruds roman Sanningen om Gerard Parajet Filmtitel: Gerard Parajets Sanning

Genre: Psykologiskt drama med övernaturliga inslag

Tema: Sanning, skuld, ansvar

Berättarstil: Filmen utspelar sig under åren 1918-1920 i Stockholm och i den mindre hamnstaden Vikar och dess skärgård. Under Gerards sökande efter sanningen kring ett antal mord och kring sitt eget liv söker vi efter sanningen om honom. Vi själva måste vara detektiver på samma sätt som Gerard när vi försöker förstå hans tankar och idéer. Vi måste läsa mellan raderna och utforska hans personlighet.

Logline: Gerard har svårt för de sjuka som han som läkare under Spanska sjukans tid förväntas bota, men känner sig mer hemma bland de redan döda – som utredare av mord och som medium. Men vad är egentligen sant och verkligt?

Moodb oard

Handling:

Gerard Parajet i vit läkarrock och munskydd försöker trösta en gråtande kvinna i lång kjol och vit långärmad blus. Hennes lilla guldlockiga dotter ligger livlöst i sjukhussängen i den stora salen full av hostande människor. Gerard känner sig besvärad av moderns gråt och sorg och svettas i pannan. Han ursäktar sig och lämnar sjukhussalen. Han sätter sig på sin stol på sitt läkarkontor. Han sliter av sig munskyddet och torkar sig i pannan. Han blundar. Han drömmer om kvinnan, som vänder sig mot honom. Han ser förskräckt på henne. En snöflinga singlar ner på hennes huvud. När han öppnar ögonen igen kommer sköterskan in till honom med ett telegram från polismästaren. Han vill ha hjälp med ett flertal mordfall i staden Vikars, x mil från Stockholm. Gerard skyndar sig iväg, nästan lite upprymd. Han ropar åt sköterskan att han tar ledigt en tid. Hon ser efter honom medans han med fladdrande rock försvinner iväg ut genom den stora dörren och ut på gatan.

När Gerard kommer hem till våningen på Strandvägen möts han av sin vackra hustru Sofia. Hon tar emot honom i hallen, tar hans rock och bjuder honom till bordet. De förstår varandra helt och fullt – ett perfekt förhållande. Gerard sitter i sin fåtölj och sover. I drömmen befinner han sig i en annan tid. Det är 1818 och han möter

människor i en by i fattigsverige. Sofia är med i drömmen och de försöker utröna varför människorna i byn drabbas av olyckor och död. En grupp trashankar sitter i värdshusets foajé. Gerard vet att olyckan som jagar byn på något sätt har med en inbyggd sorg att göra. De måste bli av med sin oro och sorg. Oron föder olycka. Han vet också att det finns samband med nutiden i deras sorg. Men vad?

Gerard åker mellan Vikars och Stockholm på jakt efter sanningen – en sanning som bara kan lösas med hjälp av spår från förr och i kunskap om människors sorg. Under Gerards noggranna utredning av mordfallen i vilka Sofia också är till stor hjälp, tätnar de invecklade spåren kring maktens män. Gerard ser inte bara levande människor. De döda från förr och från mordet talar med honom. Sofia är den enda som vet om hans förmåga och hon är Gerards stora stöd. Ibland verkar hon nästan kunna läsa tankar. Sofia hjälper Gerard med hans många anteckningar. De samlas i en fin ordning i böcker och pärmar.

Tillbaka i Stockholm efter deras lilla dotter Siris födelse, märker Gerard att han är förföljd. Den farliga oron rider honom själv. Hans fru och lilla dotter är i fara och det hans fel. Oron som föder olycka.
Gerard dyker upp på läkarmottagningen sporadiskt. Är stressad och förvirrad. Han vaknar i sin fåtölj efter drömmar där han befinner sig 100 år tillbaka i tiden. Hans anteckningar är spridda över golvet. Han rafsar ihop dem. Landsfiskalen i Vikars vill ha en rapport. Men Gerard ser maktens lakejer i sina svarta kostymer på spårvagnar och i gatuhörn.

Han deltar tillsammans med Sofia i en läkarkonferens om smittläget på stans flottaste restaurang. Statsministern och andra högt uppsatta personer säger att de har läget under kontroll, men Gerard vet. Det är ju oron som skapar sjukdomar och krig. En ung nyinflyttad läkare ställer sig plötsligt upp och håller ett spontant tal. Han säger precis det Gerard tänker – det är människornas oro som skapar farorna. Gerard blir euforisk och talar forcerat och glatt med bordsgrannarna som vänder honom ryggen. Han ser den unga läkaren som talat och hans fru. De sitter ensamma. Precis som han och Sofia. Är de inte väldigt lika?
Gerard sitter i ett mörkt rum med alla sina anteckningar i en enda röra. Jag ska renskriva, mumlar han för sig själv. I ett rum långt bort hörs röster från ett barn och en kvinna. Plötsligt blir det tyst. Gerard skriver intensivt på papper efter papper som han vartefter skrynklar ihop och slänger.

Gerard bokar möten med polismästaren och stadsfiskalen i Vikars, men avbokar i sista stund. Han törs inte längre åka spårvagn eller de nymodiga bilarna. Han tar hästdroska eller går längs med de mörkare gränderna. Tar omvägar och undviker männen i de långa mörka rockarna som han vet förföljer honom.

En explosion i huset gör honom, Sofia och lilla Siri tillfälligt bostadslösa. De sitter tillsammans med andra i en skolsal på golvet precis som trashankarna i drömmen. Gerard sitter i rätten. Han framför sina bevis för vem som är mördaren – inte den misstänkta. Det är en person som arbetat åt maktens män i hamnen. En man som just kommit in till åhörarnas läktare. Gerard tycker att det finns något bekant över honom.

Efter avslöjandet går Gerard ut i solen. Han går bredvid den gravida Sofia och den guldlockiga dottern. Sofias långa kjol och vita långärmade blus fladdrar i vinden. En snöflinga landar på hennes huvud.